Syster Monika är iförd gloria, lösbröst och sköterskeklänning. Hon skriver fraser om makt och kön, poserar, vinkar till publiken, smetar ut färgen, putsar fönstret…och avslutar med att skriva ”små saker kan förändras med kärlek, stora med könsbyte”.

Kulturhuset Fregatten, Stenungsunds torg 2007
BellmanLarssonLindstromNords julkalender, Göteborg 2006

Syster Monika skapar ett speakers/painters corner i det offentliga rummet. Hon låter alla som vill göra sin röst hörd, genom att skriva och skrika ut sina tankar på marken eller i
megafonen.

Utanför Stora Teatern, Göteborg 2007

Syster Monika in på bara skinnet. En lek med modevärlden, där utsidan blir insida och insidan blir utsida. En längtan efter frihet, en vilja att få uttrycka sig och vara som man är.

Alt 2 | Syster M skriver fraser på kroppen och på väggarna samtidigt som ljudslingan går runt i en loop. Efter performancet lämnas spåren av ett performance kvar tillsammans med den loopade ljudslingan. Publiken kan fortsätta fylla på med sina tankar och fraser på väggar och golv.

Röhsska museet, Göteborg 2006

Till Alt 1 →

Syster Monika in på bara skinnet. En lek med modevärlden, där utsidan blir insida och insidan blir utsida. En längtan efter frihet, en vilja att få uttrycka sig och vara som man är.

Alt 1 |Syster M gör entré med kroppen vitmålad av kroppsfärg, hon rullar ut och går på en lång röd matta. Därefter skriver hon fraser på kroppen som samtidigt kan höras från en ljudslinga ur högtalarna; ”jag letar efter friheten”, ”jag är världens bästa”, ”alla som vill ha makt ska få det”… När hon skrivit textbubblor på hela kroppens framsida låter hon publiken skriva sina tankar på baksidan. Det hela avslutas med att hon poserar och går en catwalk längs den röda mattan till musiken ”I´ve been lookning for freedom”.

Världskulturmuséet, Göteborg 2008
Teater Aktör, Göteborg 2007
Ladyfest, Brew House, Göteborg 2006
Högskolan för design och konsthantverk, Göteborg 2006

Till Alt 2 →

„Jag tänkte att vi skulle leka en lek.
Makt och missbruk heter den.
Jag bestämmer och vi gör som jag säger. ALLVAR.
Alla får vara med, vi är ju en demokrati. LEK.
Det är bättre att vara med än att stå utanför. LEK.
Men ni får bara säga sånt som jag tycker om att höra. ALLVAR.
Vi vill ju vara vänner! LEK.
Så om alla ställer sig upp och ropar i kör efter mig:
VI VILL JU VARA VÄNNER MED DEN SOM BESTÄMMER!
Vi tar ramsan en gång till, den är ju så himla bra. ALLVAR.
VI VILL JU VARA VÄNNER MED DEN SOM BESTÄMMER!
Eller är det någon som tycker annorlunda?
Nä, jag tänkte väl det.
VI VILL JU VARA VÄNNER MED DEN SOM BESTÄMMER!
Vill du inte vara med längre, nähä.
Då kan du sätta dig i hörnet där borta. Nu fortsätter vi!
VI VILL JU VARA VÄNNER MED DEN SOM BESTÄMMER!
VI VILL JU VARA VÄNNER MED DEN SOM BESTÄMMER!
Vi tar det en gång till. Någon som inte vill vara med?
Jaså, inte du. Inte ni heller..?
Då kan ni också sätta er där borta..
Då fortsätter vi andra, UTAN er!
VI VILL JU VARA VÄNNER MED DEN SOM BESTÄMMER!
VI VILL JU VARA VÄNNER MED DEN SOM BESTÄMMER!
VI VILL JU VARA VÄNNER MED DEN SOM BESTÄMMER!
Det är så roligt att leka, men nu är det slut på leken. ALLVAR.
Ni kan gå. Ni kan gå!
Ni därborta, ni har just blivit anhängare av mitt parti.
MAKT och MISSBRUK=ALLVAR„

Högskolan för design och konsthantverk, Göteborg 2006
OPEN JAM, Pustervik, Göteborg 2007

Offentliga platser i Göteborg 2005; Röda Sten, Järntorget, Götaplatsen

Konsthantverksseminariet ”SYNAS”, Högskolan för Design och Konsthantverk, 2005.

En karriärskvinna. En vardagskvinna. En idealkvinna. De utgör olika roller vi har, vill ha eller förväntas ha. Med vår klädsel förstärker vi vår identitet och ger koder till vår omvärld. Oavsett hur vi klär oss blir vi betraktade utifrån vårt kön, liksom om vi befinner oss på arbetet, i affären eller i baren.
Strukturer, normer och ideal upprätthålls i vårt samhälle på olika sätt. Syster Monika och hennes vänner skruvar till dem, vänder på dem och ställer könet på sin spets.

Iscensättning av kläderna | foto →

Atalante, Göteborg 2004, 2005
Sveriges konstföreningar; Textilseminariet ”TEXTIL 2005”, Göteborg

Huvudvärk

Huvudvärk.
Huvudvärk. Huvudvärk.

Dom säger att jag får huvudvärk, för att jag spänner mig.
För att hela kroppen är en spänningsbomb.
Dom säger att jag måste träna mer.
Men jag vill inte se ut som en fitnessdam,
inte ens en friskisdam.
Jag är en spänningsdam.
Med eller utan huvudvärk.
Dom har inte förstått att huvudvärken
inte bara är mitt problem.
Det är ett världsproblem.
Lite träning ändrar inte världen.
Inte min värld i alla fall.
En explosion, en revolution, kanske skulle göra det.
Men till dess fortsätter jag att vila mig.

Om ingen lyssnar skriker jag.

Om ingen lyssnar skriker jag

Om ingen lyssnar skriker jag

Om ingen lyssnar skriker jag

Om INGEN lyssnar skriker jag

om INGEN LYSSNAR skriker jag

Om INGEN LYSSNAR SKRIKER JAG
Om INGEN LYSSNAR SKRIKER JAG
Om INGEN LYSSNAR skriker jag
SKRIKER JAG
Om INGEN LYSSNAR skriker jag

OM INGEN LYSSNAR SKRIKER JAG
OM INGEN LYSSNAR SKRIKER JAG
OM INGEN LYSSNAR SKRIKER JAG
OM INGEN LYSSNAR SKRIKER JAG
OM INGEN LYSSNAR SKRIKER JAG

LITE FETT HAR INGEN DÖTT AV
Tänk om alla kunde bidra,
vara med och operera sig lite.
Vi ger bort lite till dem som inget har.
Omtanke för andra.
Sluta bry er så mycket om er själva.
Egoister!
Lite fett har ingen dött av att bli av med.
Jag kan minsann undvara lite.
Bara jag får ha mina läppar kvar.