Blog

Dö i frid

Projektet tar sin utgångspunkt i de personliga erfarenheterna, i de allmänmänskliga och existensiella frågorna, i den stressade vardagen där tiden för reflektion ofta försvinner. Vad var det som egentligen var viktigt i livet? Jag tror att många börjar reflektera först när de tvingas möta det svåra och se döden i vitögat. Då är det kanske försent att förändra eller leva det liv som man önskade.

 

…………….

”Döden som en hyllning till livet”
I projektet ställer jag frågor till människor mellan 15-100 år.
Människor som
på olika sätt har döden närvarande i sitt liv, sin vardag och sitt arbetsliv.
Människor som inte
alls kommer i kontakt med döden förrän de själva eller någon i ens omgivning råkar ut för allvarlig olycka, sjukdom och/eller går bort.

Vill du också vara med och besvara på mina frågor?
Jag kommer att samla in svar under hösten och våren (2012). Alla svar är anonyma.
Hämta frågeformulär om döden: doc /pdf

Tack för de otroligt generösa och personliga svar som jag hittills har fått ta del av!

…………….

På kyrkogården

Känner mig vemodig idag. Inte rätt dag att researcha begravningar. Men det var ju just begravningen som ett fint farväl. En hyllning till livet. En medvetenhet om existensen och essensen. Vad som är viktigt i livet. Om minnena. Om det livet som levts. Om personen bakom döden, bakom sorgen.

Mellan bostadshus finns en jättelik kyrkogård. Solen skiner och någon slags idyll framträder. Natur. Ett lugn, en plats för eftertanke. Cyklister passerar, en och annan bil kör upp mot gravarna, en kyrkovaktmästare rensar, någon passerar förbi. Men mest av allt är jag ensam. Kan se spårvagnar och bilar på håll. Där, utanför kyrkogården pågår livet, vardagen. Där är döden långt borta.

Vem är det som ligger i gravarna?
Vem var personerna när de levde?
Fick de en värdig begravning?
Fanns det människor omkring dem när de dog? Som älskade dem?
Eller dog de ensamma?
Hur minns vi våra anhöriga och vänner?

Hur kommer andra att minnas mig när jag dör?
Kommer jag att dö med ro i kroppen? – I frid. ”Jag levde livet och blev inte bitter, omgav mig med människor, relationer och händelser som var viktiga för mig.”
Fokuserade jag på ”rätt” saker?

…………….

Iscensättning i offentligt rum

Dokumentation av ett prövande att iscensätta frågor och svar i olika offentliga miljöer.

Monique Wernhamn